I like to move it move it

Om en timme åker jag för att aldrig återvända!

Ok det där blev lite dramatiskt, jag kommer ju hem den tolfte igen.

I alla fall, this it is, so long and thanks for all the fish, arrividerci, mors!
Nu håller vi bara tummarna för att inga av mina ägodelar krossas i släpet på vägen ner.

aah

Förresten... den där skitläskiga reklamen med apoliva-tjejen är ju borta. Det visas bara en solfärgad (ja det finns faktiskt en sådan färg, i alla fall i min värld) bild där hon står i sommarblåst och ser allmänt nöjd ut.
Men är inte den läskig också?
Det kvittar vad den där skräckexperten sa om blixtarna, den intensiva blicken, den mörka bakgrunden och stormen. Jag får rysningar trots att det är borttaget.
Hon har ondska i blicken. Ondska!

var när hur va?!

Inte visste jag att det skulle vara siitsvårt att packa. P
enslarna och blocken och allt tjockablök... ska de packas ner i skrivbordskartongen eller?
Det är sådana saker som jag antagligen behöver ganska tidigt i skolan, men skrivbordskartongen är den som ska packas upp sist. Och det går ju inte om saker jag behöver direkt ligger i.
Och alla badankor! Vart ska de få plats om jag inte har en badkarskant? Tänk om det är en dusch i lägenheten.
Ska jag packa en låda med enbart toalettgrejor? Ska den då innehålla tandborste? (för den behöver jag ju i dagarna).
Ska badankorna i där också? Jordgloben då? Den är stor och otymplig men ack så vacker. Blir det bara krångel eller är det värt det att ta med den?
Förresten, ska jag sätta fast min nya ringklocka på cykeln nu, eller vänta till Nybro så att jag inte riskerar att klockan går sönder? (men då är risken att jag slarvar bort den i flytten).

Blaaah i-landsproblem.

tankar från promenaden:

Varför tror jag alltid att tillplattad bark, torra bruna löv och gamla bananskal som ligger på vägen är mosade fladdermöss?

girl I want to make you sweat

Tjo! Jag har tränat, men träningsguden Idrottius (va?! har du inte hört om honom?) verkade ha något mot mig idag. Eftersom jag är förkyld (igen och igen och igen) så tänkte jag att "cykling är trevligt och inte lika konditionskrävande som löpning".
Men efter halva vägen så märkte jag hur styret på cykeln mirakulöst började flippa fram och tillbaka, det lossnade mer ju längre jag cyklade.
Sedan började även framhjulet att wobba (översättning: skaka). Då var det dags att vända hemåt.
Väl hemma bestämde jag mig för att springa trots förkylning, men löpskorna var kvarglömda i bilen.
"Ok, då går vi väl då!" sa jag till mina hjärnspöken och började traska längs grusvägen (ja tänka sig, jag har en grusväg. kan det bli mer landet?). Men det ville sig inte heller. Bara några steg in i promenaden fick jag halstäppa.

Det slutade mer att jag satt fint på gräset och andades lugnt en stund eller två. Musklerna bara sväller upp av all denna otroligt jobbiga träning. Jag tror jag behöver vila i soffan och äta lite choklad.

slöseri med dag

09.30 vaknar. 10.17 vaknar igen. 10.50 går upp. 11.00 äter knäckemackor med köttfärsås på. 11.30 tittar på travel channel. 12.30 tittar på Gigi, en till synes seg musikal från 1958. 12.50 tittar på "Förlossningskliniken". 12.10 lockar håret med plattången. 12.20 skrattar åt mitt hår. 12.25 tittar på "Förlossnignskliniken". 13.20 klipper ut roliga bilder ur Veckorevyn och pysslar ihop konstiga bilder. 14.00 äter knäckemackor med köttfärsås på framför tv:n. 15.05 sitter framför datorn.

Blöööööh så segt. Måste ut och skutta lite.

baj dä väj

Ohoohohohhoho (som Tigger från Nalle Puh låter, låter det i mitt huvud. Jag brukar skriva sådär men antagligen har ingen förstått hur jag tänker att det låter.)
Förresten! Eftersom jag jobbat i sommar och tjänat lite money ska jag köpa en ny säng.
En 120cm bred!
Åh bekväma nätter då jag äntligen kan leva runt i sömnen utan att ramla ur sängen. Välkomna!

paleverstohej

Tja! Hopskrivningsproblemet är fortfarande inte löst men jag vågar inte fråga storebror nu (han spelar tv-spel=FARLIGT). Det är sista veckan innan flytten nu och det känns som att jag glömt att ordna allt i hela världen. Jag har i alla fall en cykelkorg och ett köksbord. YES! Det känns bra. I förrgår natt drömde jag att jag besökte lägenheten. Först såg allt bra ut, den verkade vara större än jag trodde, men så dök ytterligare rum upp. De blev fler och fler, alla lika nedgångna och fula med plywood-väggar. När jag till slut frågade hyresvärden vad det var frågan om sa han att jag inte alls hyrt en lägenhet utan en stuga. Väldigt stor stuga tänkte jag och gick ut för att se huset. Men det var ingen stuga helller utan en stor gammal fabrik som byggts om inuti. Läskiga trasiga rum i mängder och fuktskador, knöliga golv och fulaste området. Där var jag tvungen att bo, alldeles ensam. Jojuste, fabriken hade varit en honungsfabrik (relevant, javisst!).

(nu är det löst, en månad senare!)

starka käkmuskler!

1,5 kilo tuggummi är nu endast 0,5 kilo tuggummi.
Jag har nog slagit mitt tuggrekord och dessutom utvecklat överkänslighet mot gummi, fått diarré och tappat alla tänder i käften.
Men gott var det!

tuggar och tuggar och tuggar

Nu är jag hos Lindur.
Kakan är här med. Kakan som hållt sig i staterna hela sommaren. Hon hade med sig presenter!

Åhh sweet heaven, jag fick 1,5 kg runda tuggummin. Började nästan gråta och var tvungen att hyperventilera i en sittpuff på golvet. Så snällt. Jag glömmer alltid att fixa gåvor till mina vänner under utlandsresor. Har fullt upp med att besöka nudiststränder och äta allt socker jag kan komma över.

På kvällen läste vi barnsagor och jag sjöng vaggvisor så att Kakan och Lindur skulle få sova sött.

Ursäkta nu måste jag gå och kräkas tuggummi.


En bild som inte alls har med saken att göra. Jag säger hej då till gipsrummet. Inte alla som gjort det!

Lindur tog bilden. obst.blogg.se


meepmeep

Gissa vad jag ska göra idag...

Laga falukorv i ugn!

Fast det är ju inte speciellt spännande (men det kan bli om jag tänker på min kulinariska oförmåga...hehe).
Nej det riktigt spännande är att jag ska åka tåg och sen buss för att landa i Finspång (the city of all cities, typ). Där ska jag leka runt i några dagar med Lindur och Kakan.
Kanske händer det någon natt att jag smygbloggar från Lindurs dator. Men det måste förbli en hemlighet.
Jag ska klä på mig svarta tighta kläder, ha svart mössa och tjuvmask för ögonen. Sedan ska jag shang haia (alltså, sparka jättehårt och göra karate-rörelser med armarna...jag kallar det shang haia...öööh) mig in genom Lindurs dörr, klättra upp i taket och fram till datorn.
Så ska det gå till.

So long.

pang boom crash

Noooooooooo!

Den dator jag brukar sitta vid har crashat. Tusen bilder adjö.
Känner min bror för att vara snäll och hjälpa mig kanske bilderna går att räddas, men han tycker att det är mitt fel att datorn har gått sönder ( den var hans).
Kanske har han rätt...

The Story: I morse (ok vid tolv när jag gick upp) tillredde jag en smothie och slog mig ner vid datorn. Det var dags för lite bloggläsning.
Jag har alla favoriter på bloggkoll men tänkte att: "Hmmm den där Kissie, jag måste kolla om det hänt något spännande i hennes liv".
Så borde jag inte tänkt för precis när jag kom in på hennes blogg började hela skrivbordet (i datorn) och internetsidan spjonga och skaka. Inga knappar fungerade, det gick inte ens att stänga av på det fula sättet (trycka på startknappen). Jag kunde inte göra annat än att stänga av strömtillförseln (datorn såg ju ut att explodera när som helst).
Efter det har det inte gått att starta den. Storebror tror att det är något kort blahblah som bränt sönder.

Jag har i alla fall lärt mig en läxa; gå aldrig in på Kissies blogg (...fast det borde jag förstått innan ehehe). Lite pinsamt det här.
Ungefär som när jag erkände att jag gillar att titta på Hannah Montana.

p.s. på den här datorn är texten hopskriven i alla inlägg som jag kommer publicera. GÖTT! not. Jag får ändra på annan dator d.s.

fasen

Är klockan redan kvart i två?!
Damn it.

Men det är svårt att tänka på att sova när man är inne på msn med fina vänner och pratar om bajs... Eller när man tittar på gamla galna bilder.


Foto: Linda-kompis.
Helan agerar galen man som vill mörda manslukerska... Jah. Vadå, hade vi keramik-lektion? Näää vi lekte ju, hade inte tid för sådant tjaffs som att arbeta.

Jag börjar sakna det där röda.
Ääåååh nu kommer jag in i en såndär majgahd-rött-hår-är-schnyggt-period, men då ser jag bara bilder på när det är nyfärgat eller fixat. 
Plötsligt minns jag inte den fula ljusblonda utväxten som fick mig att se flintis ut, jag minns inte den fula matta orangea ton mitt hår tog efter ett tag, inte heller minns jag att mitt hår är platina och knappt har pigment och därför inte vill ta åt sig andra pigment, vilket gör att jag måste färga håret tre gånger för att det ska bli rött, och slitet.

Blööö, men slingor kan jag färga! Ja, nu när mitt hår äntligen fått tillbaka sin naturliga färg som jag väntat så länge på. Då färgar jag det igen! Yes.

Annars kanske en fin toning går bra. Inte knallrött dåva, utan mer orange (alltså äkta hår-orange, inte morot.)

Nä nu börjar jag igen. 


Behåll det blonda, det är ju så roligt när folk skämtar om korkade blondiner för sjuttielfte gången. Nämner inga namn, R.
Hehe.

Kanske blått hår...
NEJ!

adjö


Det slog mig att jag saknar min klass efter en hel sommar av flanerande på annan ort.
I huvudet är alla överens om att snart börjar det fjärde året i gymnasiet och då kommer alla i klassen att träffas igen, men riktigt så är det ju inte. 
På papperna från Högskolan i Kalmar står det att jag ska gå där. Va?! ropar de i huvudet på mig. De är helt inställda på att ta det där jämrans tåget till Norrköping minst ett år till.
På facebook skriver folk om vad de ska göra i höst, eller inte göra. Vadå göra? Vi ska ju gå på gymnasiet. 
Hallå?!
Men icke.


Så nu säger jag adjö (för att snubbarna i huvudet ska sluta tjata om Norrköping och gymnasiet). 
Adjö Bild och form.
Adjö DeGeer.
Adjö lärare och elever.
Adjö Södra promenaden.
Adjö Halvars glasskiosk (jag kommer sakna dig extra mycket!)
Adjö sitta på Heléns balkong och äta hennes mammas (bästa) bullar (fast det händer nog att vi gör igen, när Helén tar sig i kragen och kommer hem från England)
Adjö gå lång promenad runt halva Norrköping och fota med Linda.
Adjö Mc Donalds i centrum och Chicken Kebab bredvid.
Adjö alla tuggummiautomater ( ni har tjänat mig väl)
Adjö sitta på stationen och vänta på tåget.
Adjö ta fel buss och hamna ute i Ringdansen (tro mig, det är lååångt bort)
Adjö klocktornet med det spännande rummet.
Adjö leka i korridorer och rulla på golvet. (fast det tänker jag göra i Nybro också, var beredd på det)
Adjö sova en hel dag hos Kakan, vakna klockan fem och tro att klockan är åtta på morgonen.
Adjö bära tunga konstverk till Konstforum och svettas ikapp med besökarna.
Adjö musikalprojektet.
Adjö dansa fult runt strippstången i ateljen.
Adjö kasta lera på Mia och Gabbi.
Adjö sjunga i keramikrummet.
Adjö springa till datarummet i strumplästen för att se att det är fullt och sedan springa tillbaka.
Adjö det mörka teaterrummet med stora ljuddämpare som välter.
Adjö stå i Heléns dörröppning och ha bråttom till tåget men bara måste se lite till av Hannah Montana. (hahah ja det är sant, jag älskar det programmet)
Adjö beskriva att en livmoder ser ut nästan som ett Mc-Donalds-M.
Adjö fika bland hundbajset på gamla kyrkogården.
Adjö sitta i blåsten i industrilandskapet och prata om kärlek och fåglar.
Adjö sena filmnätter i breda sängar och soffor som man sjunker igenom till en snurrig dröm/filmvärld.
Adjö sjunga time to say goodbye till Linda som står utanför tåget och vinkar adjö.
Adjö Norrköping.


Vi ses nog igen.



möbler, insomnia och förlamning

Det drar ihop sig inför flytten. Ye-ha! (ok... två veckor kvar)
I förrgår drog mamma och jag till storstan för att göra IKEA osäkert.
Jag har ett köksbord, ett alldeles eget köksbord. Med stolar! Är inte det sjukt så säg?
Och en stekpanna.
Jag klappar i händerna och ropar "Hohohohoo" (som Tigger) av lycka.

Förresten, undertecknad har haft sömnsvårigheter. Troligtvis på grund av flytten och ny skola. I natt kunde jag äntligen sova ordentligt, för första gången på en vecka. Så gött. Jag kände det redan när jag kröp in under täcket att i natt, då kommer jag sova.

I morse vaknade hjärnan men inte kroppen. Jag låg blick stilla och kunde inte annat än kisa. Kroppen var låst, munnen hoppressad, jag kunde inte ta djupa andetag och ögonlocken låg slappa. Obehagligt som satan. 
Efter några minuter av koncentrerad kraft mot vänstra armen kunde jag höja den ett par centimeter, men sen föll den slappt mot kroppen igen.
Jag försökte ropa på någon som kunde ruska om mig för att få allt att starta igen, men ingen hörde mina tysta skrik.
Istället för att panika bestämde jag mig för att somna om (var inte riktigt pigg i skallen heller uppenbarligen) och vänta på bättre tider. Det fungerade.


Alltså; ta det lugnt och sov på saken, även om du tror att du blivit helkroppsförlamad.

harmoni

obst.blogg.se ©


För att motverka all negativ energi jag kräktes ut i de två förra inläggen publicerar jag här en bild på en harmonisk solnedgång.

Andas djupt. allt kommer bli bra. Känn hur glada känslor sprider sig ut i fingertopparna. Hitta din egna plats. En plats utan problem.
Så det var dagens session. I morgon ska vi hantera aggressionsproblem.

Eller inte.

ok

Det finns väl bra saker med att växa upp också, antar jag.

Till exempel så kan jag lagligt köpa cigaretter.

Vad nu det ska vara bra för.

aaaah jag kommer vara så ensam!

Det har slagit mig nu att jag flyttar ensam, till en tom lägenhet i en liten stad jag aldrig varit i för att gå på en skola där jag inte känner någon. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Är det konstigt att jag vill ta på mig galonbyxor och gå ut för att hoppa i vattenpölar och gräva kanaler?
Är det konstigt att jag vill sitta på fritids och rita?
Är det konstigt att jag vill leka kurragömma utomhus en sen vinterkväll med mina syskon?
Är det konstigt att jag vill sitta ingosad i soffan och höra mamma säga att "nu är det faktiskt dags att sova" trots att klockan bara är halv åtta på kvällen.

Jag måste betala räkningar, kallprata, ringa obehagliga samtal, äta fullkorn istället för godis till frukost (ehehe), klä mig anständigt och verka intelligent (gosh, hur ska det gå till?).

VA?! Finns det bra saker med att bli vuxen också?

YÄÄÄÄÄ

Jag har boooende, jag har boooende!
Fast jag vill inte ta ut glädjen i förskott.

Men jag har boooende, jag har boooende.

Visserligen ligger detta flashiga boende i Nybro men whatteheck.

okontaktbar

En kväll framför tv:n:

jag: Pappa?
pappa: ...
jag: Paaaappa?
pappa: .....
jag: Hallå?....HALLÅ!
pappa: mmmVAH? (rycker till och ser förvånad ut men släpper definitivt inte tv:n med blicken)
jag: Vad är det vi tittar på?
pappa: mmmf.
jag: Hallå, vad är det vi ser på?
pappa: mmmm.... Den där...
jag: Vad?
pappa: Den där gamla serien.
jag: Ja-HA då förstår jag. Den där gAmla serien. Ok-ej.
pappa: mmm


Trevligt att folk i det här huset orkar lyssna.

Eller så är det bara på mig ingen orkar lyssna för jag tjötar så förbannat. 
Nääää, vi säger att alla är dåliga lyssnare.

Jag, tjötig? Bahaha. Kul.

just another trauma

Som barnvakt händer det att man måste fightas med mindre trevliga uppgifter ibland.
En sådan uppgift infann sig idag.
Jag vaktade lilla glada N som bäst när hon plötsligt antog en koncentrerad min och ansiktet blev rött.
"Nänä, försök inte". sa jag.
"Hgggn". sa N.
"Jag har ju sagt att jag bara kan handskas med kiss!"
 N lyssnade inte alls.
Det fanns två alternativ...
1. Låta N ha bajsblöja på sig tills R eller syster kom hem = N blir asförbannad och så misstänker jag att det är mild barnmisshandel.
2. Ta ett djupt andetag och byta blöjan.

Efter noga övervägande valde jag till slut nr 2.

Ögonen tårades, kväljningarna stod upp i halsen och N jollrade nöjt.

Sen var det klart. I fockin made it!

Oyeheheheheh!

Fast jag ska nog vänta med att skaffa egna barn. Tänk att behöva byta bajsblöja varje dag i två år.
"Men barnalyckan överväger allt det äckliga" säger mammorna nu.
"Pfff" säger jag.

Fast N är riktigt trevlig när hon inte bajsar.


//Astrid


Men fläsk

Bloggen ser fult annorlunda ut när jag kollar den på explorer. Dåligt.

Lindur, jag har bara glömt att svara på ditt sms. Sorry. Hehe. En aning disträ.
Jag har inte varit hemma och inte använt mobilen något. Lever i ett slags sommartöcken.
Men visst, jag åker gärna till Norrköping och Finspång innan skolstart.

Tjippohej!

Roomservice

Som jag tjatat om i x antal inlägg så hjälper jag syster och R att måla om huset. Nu har jag uppgraderat till isolerare (för så måste det väl heta när man jobbar med att isolera..?).
R och jag klättrar omkring på byggnadsställningar och gnor in glasfiber i huden. Det ska va gött å leva.

Igår lekte vi Johnnie och Mattias från roomservice. R fick vara snickar-Mattias från Stockholm och jag var målar-Johnnie från Gotland. 
När vi isolerade som bäst högst upp på byggnadsställningen så försökte syster tydligen ta livet av målaren då hon hoppade upp innanför ett fönster och spände ögonen i en skräckslagen Johnnie som skrek: "Naeee, ba-naaana. Ouåtta! Ja kummar när ja kummar! Mjölkrusko!" (och allt annat Gotländskt) innan han stapplade bakåt skrämmande nära kanten på trallen.
 Som tur var överlevde han och syster garvade ondskefullt. 
Framåt kvällen var syster ändå snäll och bjöd in Johnnie och Mattias på grillad korv. Där var även resten av familjen (minus dreadbrorsan som lever livet  någonstans i norrland).
Mattias stannade hos syster (har de någon relation eller? :O) och Johnnie åkte till Gotland (typ).

Snipp snapp snut så var sagan slut





just another lemon tree

Tillbaka i gammal lunk. 
M.a.o. jag sitter på mampaps jobb och väntar. Som jag gjort under hela min skolgång.
Men snart är det slut med det för då far jag till Kalmar. Egentligen inte Kalmar utan Nybro. Jag som ville bo vid vattnet och snabbt kunna ta bussen till Öland och vandra på Alvaret. Hoppas Nybro inte är den plutthåla jag tror det är.
Fast i slutändan är det ju utbildningen som räknas. Dessutom är jag van vid att bo i tjottaheiti.



bratwurst!

Lycka är:

© obst.blogg.se ©

skeningen marken

Östgöte gudskelov. Nu är det Skänninge marken (årets största händelse här i trakten). 
Vojvoj.
Foppatofflor, megastora träörnar, trashiga tröjor, godis och en hel del torkade blomsterarrangemang. 
Ja, precis som vilken annan marknad som helst.
Vi kan lika gärna lägga korten på bordet. Jag var bara där för godiset. Brända mandlar och remmar.  
Det var så mycket folk att jag var tvungen att äta godis för att inte få ångest.
Det värkte så mycket i fötterna så jag var tvungen att äta godis som tröst. 
Det var så varmt att jag behövde äta godis för att... öh ja.
Osv...

Annars då?

Grundmålar paneler till H och Rs hus och lyssnar på P3. 

FÖRRESTEN, Big news!
Idag tränade jag fotboll för första gången sedan den 19:onde maj! 
Det var göttigt. 
Efteråt skuttade jag i trappan av lycka för att sittfläsket äntligen fått lite motion.

(ja jag har ju sprungit och duttat boll några gånger men det räknas inte)


Nu kyckling och riiis.
Hejrå.


die beste bade ever, natürlich

En till rolig grej som hände tursamma familjen (ja vi alltså) var när vi äntligen kom iväg till norra Tysklands kända sandstränder. 

Solen stod högt på himlen när de fem musketörerna klev in i den snorgröna bilen och sparkade igång sin resa mot badandets förlovade land. 
"Fiskmåsar i sikte" hojtade någon efter flera minuters tur. "Vi måste vara nära havet!"
"Varenda liten sketen stad här har hamn och hav ditt spånhuvud. Men hav förtröstan Dartanjang, sök med hökblick efter solbrända ölmagar och sandiga flipflops."

Mycket riktigt, efter en stekhet färd över slättland och genom en stad med världens sämst planerade korsning (en mil kö) fann vi stranden. Glada i hågen skuttade vi efter några som såg ut att vara badsugna tyskar genom ett buskage.
Det såg bra ut, vit sand och tusentals parasoll (inte för att vi gillar överbefolkade stränder, men det betyder åtminstone att stället är ok att vistas på). 
Vi sökte efter en ledig plats bland allt vidbränt människokött. Det var faktiskt väldigt mycket vidbränt människokött synligt på denna strand, även vita stjärtar och saker jag inte ens vill nämna.
Vi hade självklart lyckats pricka in den del av en fyra mil lång strand där alla nudister hade slagit läger. 

Eftersom mamma har ont i en fot (vi hade inte bara lyckats pricka in nudiststranden, vi hade även hamnat mitt på den. M.a.o. var det lika långt att gå åt båda hållen för att komma till en lite mer påklädd strand) och parkeringsbiljetten var betald så bestämde vi oss för att rikta blicken mot marken och stanna (ja det fanns fler på stranden som badade med badkläderna på).

Egentligen har jag inget emot den mänskliga kroppen och tycker att de som vill svänga sina bullar och korvar i det fria ska få göra det, men det är ju inte riktigt min grej. 
Jag är så att säga pryd. Väldigt pryd när det gäller att vara naken inför andra.

Det måste ju sett rätt så komiskt ut när vi fem stod där mitt i all nakenhet och klädde om under tätt slutna handdukar och stirrade antingen i sanden, på himlen eller rakt mot horisonten.

Vi lyckades i alla fall ta oss ner till havet. De nakna badade på som vanligt (såklart) och stod både på händer (så nu har jag sett hur ett manligt könsorgan ser ut upp och ner. tack för titten...) och kastade sig hit och dit på luftmadrasser.

På något sätt känner jag igen det här från förra årets semester i Italien då vi (på flera mil strand) ramlade rätt in på en bögstrand där alla gick omkring i speedos och spände sig. Det är som att de alternativa stränderna dras oss till sig och tvingar oss att vara där. 
Jag vrålar att jag varken är nudist eller gay och springer mot de tråkvanliga familjestränderna. Men de alternativa stränderna ger sig inte utan drar i mina anklar och håller fast mitt hår. 


Vilken strand hamnar vi på nästa år måntro?...

hallo aus Berlin

Fast vi var ju inte i Berlin, utan i Straaaaaalsund.
Det bästa med hela resan var vandrarhemmet vi bodde på i Trelleborg natten innan båtresan.
Vi åkte runt i vår snorgröna bil och letade vandrarhem. Jag ville att alla hus med murgröna skulle vara stället för övernattning, men icke. 
När gps:en slutligen lett oss till rätt gata så fanns där inga vandrarhem, bara en asful betonglåda modell; "amerikanskt sjaskigt motell där godtrogna femtonåriga tjejer blir av med oskulden".

Mamma: Här är det nog...
Resten av bilen (utom pappa som bara flinade): VA?!?!?!?!
Mamma: Ja, det heter ju XXX och ligger på rätt gata.
Jag: Nääääää (ler sådär lite "nu luras du")
Mamma: Jo men här måste det vara.
Jag: Men... men. Det ser ju ut som värsta sjaskiga amerikanska motellet i en förort till Kansas city.
Pappa: Hehe.
Mamma: Äsch, det är ju bara en natt.
Jag: De har palmer på sin logga! Seriöst. 
Mamma: Men det är ju bara för att sova.
Jag: Det ser ut att lukta illa, bara det inte luktar illa. Tänk om det luktar illa. Bara det inte luktar illa. (ångest)

Tio minuter senare:

Lillebror: Öööäääh det luktar jätteilla i ena rummet.

Varpå jag kastade mig in i det ickeluktande rummet och slängde alla mina väskor och allt godispapper från resan (massor) på en av sängarna (som senare visade sig vara hård som granit och kort som en dvärgschnauzer.) och vrålade: "PAX för den här sängen!"

Det var i alla fall roligt för vi lekte (ööh läs jag) fläskiga amerikaner (inga fördomar här inte...) som hade rufsig tofs mitt på huvudet, käkade chips och flottade ner lakanen.

Sedan löste vi korsord, men det är en annan superspännande historia.

Schnipp schnapp schnut.

RSS 2.0