.

Det bästa med hela resan var vandrarhemmet vi bodde på i Trelleborg natten innan båtresan.

Vi åkte runt i vår snorgröna bil och letade vandrarhem. Jag ville att alla hus med murgröna skulle vara stället för övernattning, men icke. 

När gps:en slutligen lett oss till rätt gata så fanns där inga vandrarhem, bara en asful betonglåda modell; "amerikanskt sjaskigt motell där godtrogna femtonåriga tjejer blir av med oskulden".

Mamma: Här är det nog...

Resten av bilen (utom pappa som bara flinade): VA?!?!?!?!

Mamma: Ja, det heter ju XXX och ligger på rätt gata.

Jag: Nääääää (ler sådär lite "nu luras du")

Mamma: Jo men här måste det vara.

Jag: Men... men. Det ser ju ut som värsta sjaskiga amerikanska motellet i en förort till Kansas city.

Pappa: Hehe.

Mamma: Äsch, det är ju bara en natt.

Jag: De har palmer på sin logga! Seriöst. 

Mamma: Men det är ju bara för att sova.

Jag: Det ser ut att lukta illa, bara det inte luktar illa. Tänk om det luktar illa. Bara det inte luktar illa. (ångest)

Tio minuter senare:

Lillebror: Öööäääh det luktar jätteilla i ena rummet.

Varpå jag kastade mig in i det ickeluktande rummet och slängde alla mina väskor och allt godispapper från resan (massor) på en av sängarna (som senare visade sig vara hård som granit och kort som en dvärgschnauzer.) och vrålade: "PAX för den här sängen!"

Det var i alla fall roligt för vi lekte (ööh läs jag) fläskiga amerikaner (inga fördomar här inte...) som hade rufsig tofs mitt på huvudet, käkade chips och flottade ner lakanen.

Sedan löste vi korsord, men det är en annan superspännande historia.

Schnipp schnapp schnut.