imorgon är det vinter

Jag minns en tid då november räknades som vintermånad. Då den första snön föll runt den 7:e och temperaturen sjönk ner till 10 minus utan problem.
Nu är det bara grått. Alla tjatar om det, alla uppfylls av det. Det gråa.
Stegen är lite tyngre, dagarna känns suddiga och det finns ingen riktig glädje i tillvaron.
Allt är likadant.
Jag vaknar runt sju av illamående, ligger kvar i sängen tills det är tio minuter kvar till första lektionen och orkar först då resa min sega kropp.
Cyklar i dvala men ändå virvlande ångest och kommer fram till skolan fem minuter sen med andan i halsen.
Lektionerna är roliga, uppgifterna lockande, men över vardagen ligger en grå kvävande slöja som ger stanken av att allt är meningslöst.
Det är natt fast klockan bara slagit fyra. Klasskamraterna suckar uppgivet; "Ingen sol idag heller".
Hjärtat bankar i panik på vägen hem, jag blundar och låter cykeln välja riktning. Vad gör det om jag kör in i en tall?
Kommer hem till en mörk lägenhet som luktar sött och gammalt, tänder alla lampor och slår igång en sovande dator. Timmar av slösurfande och ett godnatt till "Seinfeld" klockan två på natten.

Tänk positivt.

även de gladaste hästarna är nere ibland

Ligger i sängen hela dagarna och ser på barnprogram och UR-dokumentärer.
Kan inte äta.
Kan inte sova.
Det luktar gammal källare.
Jag skulle behöva en dags sol, sol och choklad.
Ryck upp dig.

i-landsporblem nummer ett

Igår satte jag upp på min cykel för att trampa in till centrum där ett tårtkalas skulle hållas hos J, L och E. Jag hann bara några meter innan jag hörde ett konstigt dunkande från cykeln. Klev av för att söka källan till det mystiska ljudet och fann ett platt livlöst bakdäck.
Nejnejnejnfanfanfannejnejnej.
De korta sträckorna in till centrum och till skolan som förut bara tog fyra-fem minuter tar nu 20-25 minuter.

Livet var så enkelt när min cykel var hel. Fåglarna kvittrade mycket livligare (trots att parningstiden är över för längesedan och de flesta förmodligen flugit söderut), solen sken, barn lekte och skrattade vid småskolan, människor log, delfiner hoppade högt över våra huvuden, en enhörning gnäggade kraftfullt från bergets topp... ja, du fattar.
Men nu, ett stort svart hål av sorg.

(jag kanske överdrev lite, men det mesta är sant...speciellt enhörningen på bergets topp)

munnen ger tummen upp, magen ner

Oj.
Det är väl det jag orkar säga. Ätit för mycket nu igen. Först Plopp, sen chips, choklad med youghurtgrejs, chips igen, popcorn, chips, choklad, chips, choklad.... *blaargh*

Vad som behövs nu? En samarin och en säng.

racerhaj eller död guppy?

Angående en tripp till "Hålans" simhall i förrgår...
Gick dit ensam och anonym (den glada kassörskan känner nog igen mig vid det här laget dock).
Redan vid skohyllan anade jag oråd, att detta inte var rätt dag för att simma. Mina aningar stärktes ytterligare då jag klev in i duschrummet och det inte fanns någon plats ledig. Åhnej, det vankas "simma i gröt"-långsamt sim.
Jo, mycket riktigt, simhallen var knökfull med kvinnor 50+ som bestämt sig för att flyta fram istället för att ta riktiga simtag.
Jag överdriver inte!
Irritationsmoment nr1: En som låg och flöt som en kork samtidigt som hon vevade förstrött med benen. Under den minut som jag simmade ett varv kom hon knappt en halv längd, sedan gnällde hon inför sin väninna att hon simmat så långt och var trött.
Irritationsmoment nr2: Två vänner som bestämde sig (när bassängen var som mest fylld med folk) för att simma bredvid varandra, i slow motion. De tänkte inte alls på dem bakom som kanske kunde tänka sig att simma lite snabbare än en torkad snigel.
Irritationsmoment nr3: Fem små barn som skulle lära sig simma i stora bassängen, åt motsatt håll. Det är högertrafik ffs!

För att hämnas på bästa sätt såg jag astjurig ut och speedade förbi varenda jekel. Mohaha, där fick de så de teg... touché!



Vad tanten som flöt omkring som en kork troligen skrev i sin blogg efter simstunden:
"Irritationsmoment nr 1: Ungdomar som tror att de är något och skvätter förbi i 190 km/h i en bassäng där mina väninnor och jag försöker träna i godan ro. Usch!"

godmorgon?

Klockan är nu 06.33 och min hjärna har inte alla kopplingar insatta ännu.
Vill du höra något kul?
Jo, tentan imorgon... det var meningen att den skulle börja åtta vilket resulterade i att vi från "Hålan" skulle behöva åka in med kvart över sex-bussen för att hinna till "Stora staden". (ja  buss - och tågtiderna suger på lördagar)
Sedan ändrades tiden till nio, antagligen för att vara snäll mot oss "Håla"-bor. Tyvärr hjälpte inte detta, vi tvingas ta 06.15-bussen i alla fall för att hinna och måste dessutom vänta i "Stora staden" i två timmar.

I should be som happy, happy happy happy!

Så, därför är jag uppe med tuppen idag också, för att vänja min sega skalle vid tidig morgon.

//the girl who har tanken kvar i sängen

lätt ångest och bildterapi(vad nu det är för något)

Tenta på lördag, jag hyperventilerar redan.
Tänk om jag kommer dit efter att ha råpluggat och sedan inte förstår ett dugg. Tänk om jag den mest korkade i hela kursen? Tänk om tentaanmälningen inte gick igenom! Tänk om jag går till fel sal och tvingas skriva en tenta om nanoteknik istället för en tenta om Nyckebegrepp inom Kommunikation. Jag kan ingenting om nanoteknik!


AT-2009 obst.blogg.se©
En bild som representerar lugn och harmoni. Kolla bara, solnedgång, växtlighet och öhm rogivande färger.
Den ska jag titta på när hjärtat slår i otakt och prestationsångesten hänger på mina axlar.

Nu ska jag diska, igen...
Hare gött!

idag vaknade jag med ett örk

Innan jag ens hunnit öppna ögonen kände jag att den här morgonen är dålig. Dålig, dålig, dålig.
När klockan började ringa vid halv nio så lät den sämre än vanligt (ja jag vaknar ju vid halv sex varenda morgon nuförtiden så jag kan lyssna på hela alarmsignalen, yay). Dåligt.
Fällde upp persiennerna, dåligt väder.
Åt frukost. Smakade ingenting. Dåligt.
Vad gör man då åt något sådant?

Inte diskar man i alla fall.

Antagligen måste jag sätta på hög musik och dansa lite. Ja det brukar ju hjälpa.

//örk

"Motorn ligger där som en kronjuvel i en glasmonter och bara väntar på att få explodera"

Äntligen, ÄNTLIGEN är jag klar med att analysera den där förbaskade tidningen. Nu väntar bara redovisningen, imorgon klockan 9.
Kan ganska direkt säga att denna tidning inte är något för mig...



Eller vad säger du? Verkar jag vara en bilbrud som lever kvar i 50-talet? (då jag inte ens var född ja).

p.s. Dessutom kostade den skiten 60 spänn! Höllö, jak vara fattig student. d.s.

//vrooom

koncentration baby

  1. Lägger mig i soffan för att läsa "Kommunikationsteorier" av John Fiske.
  2. Hehe, han heter fiske i efternamn. (funderar en stund på om han alltid bär fiskehatt och luktar strömming)
  3. Hur långt tid har det gått sedan jag åt? En timme? Hungrig.
  4. Jo kommunikationsteorier var det ju...
  5. Vad är det för brun fläck i taket?
  6. LÄS DÅ!
  7. Hehehehe fiske.
  8. Hmm det var längesedan jag fiskade. Måste göra det i sommar, eller kanske pimpla i vinter.

Ja, och ungefär där ger jag upp.

give me a sugar pill

Äsch, jag skiter i det där självbestämda klagomålsförbudet. Idag låg jag i sängen och flämtade av smärta.
Ja, vi snackar äkta ondska i min hals. Tänk när Nero i The Matrix får någon slags flytande bly som rinner ner i hans hals. Nu vet ju inte jag hur det känns, men jag kan tänka mig att det är såhär;

"Aaaaaaahgurrgleeeaaoaoaoao!" *Bly forsar ner i munnen och skrattar elakt*

Sen stelnar blyet till en liten kula precis nedanför den där roliga hudslamsan som hänger i svalget. Blyet är obekvämt, det sitter fast och är extremt tungt och kallt. När Nero sväljer så åker blyet upp och ner längs övre delen av halsen och det ger en slags huvudvärk i halsen...typ...eeeh halsvärk.

Stackars Nero. Och stackars mig som känner likadant. Det är inte lätt att ha bly i halsen.

En tid på vårdcentralen är i alla fall fixad imorgon. Till dess ska jag trösta mig med chips. Det har blivit mycket tröstmat de senaste veckorna. Snart får jag börja tröstträna istället.

//hon som inte kan svälja något vidare

tyck synd om mig!

Det skulle ju vara så gött att åka hem och ha det trevligt. Vad händer? Jag blir megaförkyld och kan knappt vara nära någon. Halsen och öronen värker och jag blir helt slut i kroppen för att det bara gör ontontont.
Låg i sängen till två idag och läste Svenska Mad.
På tåget hem(inte hemhem) stod jag knappt ut. Det var trångt, varmt och jag ville gråta för att snubben bredvid mig snott min fönsterplats (kan det bli mer i-landsproblem? Nej, jag sa inget, det hade bara blivit bökigt och egentligen brydde jag mig inte).
Sedan fick jag svårt att andas och läste en tågtidning med överdrivet intresse för att tänka på annat.

Nu sitter jag här på golvet och har bunkrat upp med te och hoppas klara av att åka till skolan imorgon (jag har inte tid att missa).

Yay me.

Slut på klagomålen. Tack.

cry baby

Kolla vad som händer om man är en bråkstake som jag och hamnar i slagsmål ofta!


AT-2009 obst.blogg.se ©

"Hähähä näe så du skojar. Dä ä ju bare dine dumme munsår som spökar". sa bonden (från Emil i Lönnebergas tid) och slog sig för knäna.

Okok, det här är grejen. Jag lider av munsår. Det poffar upp till och från, alltid lika ovälkommet. Eftersom den första skolveckan var så läskig och stressig lyckades jag slå två flugor i en smäll och få munsår på både över- och underläppen. Dubbelt så kul!
Ibland glömmer jag bort att min läpp är svullen och sårig, då går det som på bilden när jag äter äpple t.ex.

En passande(eller inte så passande alls egentligen eftersom den är politisk. Inte min läpp alltså utan låten) låttext från Cornelis Vreesvijk:

Papegojor står i långan rad,
och hör så näbbarna skramla.
medaljer och band, jag vet inte vad
som deras fjädrar belamra.
Storpapegojan har en fin medalj,
den har han vunnit i en batalj.
Med den får vi inte skoja.
Leve vår papegoja!
Vördnad gott folk! Edra händer knäpp!
Av med mössor och hattar!
Jag har en spricka i min läpp,
så den går upp om jag skrattar.


Det var alltså det sista i den här versen som var passande. Eller kanske inte så värst. Äsch vadfasen.

//the girl with the sprick in the läpp

go´kväll

Härlig kväll.
Regnet har öst ner hela dagen och jag måste få klaga lite... eller väldigt mycket.
Det är så ogött att ha vara sjuk första riktiga skoldagen. Kanske är det all stress och förvirring inför...tja..allt, som utlöst det, men det är ändå extremt ogött.
Såhär på kvällarna när det är mörkt, tyst och tv:n inte fungerar så sätter hemlängtan igång ganska hårt kan jag säga.
Jag vill sitta hemma i soffan med familjen och ha katterna i knät och glo på tv. Bara en sådan sak saknar jag väldigt mycket.
Mest är det tryggheten jag vill ha. Här och nu.
Än så länge verkar allt väldigt bra med skolan och klasskompisarna, men det finns ju ingen här jag verkligen känner. Det kommer säkert senare, men jag vill ha det nu. Och allt ansvar...uuuh.
Jag vet att det finns de som har det tusen gånger värre, jag borde till och med vara överlycklig för att jag kommit in på skolan jag sökt, har en fin lägenhet och trevliga människor runt om mig.
Men, det hjälper inte. Jag tycker ändå synd om mig själv och undrar vad fasen jag gör här.
När studierna kommit igång ordentligt och jag hittat stabila vänskaper, då kanske jag kan slappna av igen. Men just nu är det som att vingla fram på en lina av spindeltråd och undra när jag ska falla ner.

aah

Förresten... den där skitläskiga reklamen med apoliva-tjejen är ju borta. Det visas bara en solfärgad (ja det finns faktiskt en sådan färg, i alla fall i min värld) bild där hon står i sommarblåst och ser allmänt nöjd ut.
Men är inte den läskig också?
Det kvittar vad den där skräckexperten sa om blixtarna, den intensiva blicken, den mörka bakgrunden och stormen. Jag får rysningar trots att det är borttaget.
Hon har ondska i blicken. Ondska!

var när hur va?!

Inte visste jag att det skulle vara siitsvårt att packa. P
enslarna och blocken och allt tjockablök... ska de packas ner i skrivbordskartongen eller?
Det är sådana saker som jag antagligen behöver ganska tidigt i skolan, men skrivbordskartongen är den som ska packas upp sist. Och det går ju inte om saker jag behöver direkt ligger i.
Och alla badankor! Vart ska de få plats om jag inte har en badkarskant? Tänk om det är en dusch i lägenheten.
Ska jag packa en låda med enbart toalettgrejor? Ska den då innehålla tandborste? (för den behöver jag ju i dagarna).
Ska badankorna i där också? Jordgloben då? Den är stor och otymplig men ack så vacker. Blir det bara krångel eller är det värt det att ta med den?
Förresten, ska jag sätta fast min nya ringklocka på cykeln nu, eller vänta till Nybro så att jag inte riskerar att klockan går sönder? (men då är risken att jag slarvar bort den i flytten).

Blaaah i-landsproblem.

slöseri med dag

09.30 vaknar. 10.17 vaknar igen. 10.50 går upp. 11.00 äter knäckemackor med köttfärsås på. 11.30 tittar på travel channel. 12.30 tittar på Gigi, en till synes seg musikal från 1958. 12.50 tittar på "Förlossningskliniken". 12.10 lockar håret med plattången. 12.20 skrattar åt mitt hår. 12.25 tittar på "Förlossnignskliniken". 13.20 klipper ut roliga bilder ur Veckorevyn och pysslar ihop konstiga bilder. 14.00 äter knäckemackor med köttfärsås på framför tv:n. 15.05 sitter framför datorn.

Blöööööh så segt. Måste ut och skutta lite.

pang boom crash

Noooooooooo!

Den dator jag brukar sitta vid har crashat. Tusen bilder adjö.
Känner min bror för att vara snäll och hjälpa mig kanske bilderna går att räddas, men han tycker att det är mitt fel att datorn har gått sönder ( den var hans).
Kanske har han rätt...

The Story: I morse (ok vid tolv när jag gick upp) tillredde jag en smothie och slog mig ner vid datorn. Det var dags för lite bloggläsning.
Jag har alla favoriter på bloggkoll men tänkte att: "Hmmm den där Kissie, jag måste kolla om det hänt något spännande i hennes liv".
Så borde jag inte tänkt för precis när jag kom in på hennes blogg började hela skrivbordet (i datorn) och internetsidan spjonga och skaka. Inga knappar fungerade, det gick inte ens att stänga av på det fula sättet (trycka på startknappen). Jag kunde inte göra annat än att stänga av strömtillförseln (datorn såg ju ut att explodera när som helst).
Efter det har det inte gått att starta den. Storebror tror att det är något kort blahblah som bränt sönder.

Jag har i alla fall lärt mig en läxa; gå aldrig in på Kissies blogg (...fast det borde jag förstått innan ehehe). Lite pinsamt det här.
Ungefär som när jag erkände att jag gillar att titta på Hannah Montana.

p.s. på den här datorn är texten hopskriven i alla inlägg som jag kommer publicera. GÖTT! not. Jag får ändra på annan dator d.s.

ok

Det finns väl bra saker med att växa upp också, antar jag.

Till exempel så kan jag lagligt köpa cigaretter.

Vad nu det ska vara bra för.

aaaah jag kommer vara så ensam!

Det har slagit mig nu att jag flyttar ensam, till en tom lägenhet i en liten stad jag aldrig varit i för att gå på en skola där jag inte känner någon. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Är det konstigt att jag vill ta på mig galonbyxor och gå ut för att hoppa i vattenpölar och gräva kanaler?
Är det konstigt att jag vill sitta på fritids och rita?
Är det konstigt att jag vill leka kurragömma utomhus en sen vinterkväll med mina syskon?
Är det konstigt att jag vill sitta ingosad i soffan och höra mamma säga att "nu är det faktiskt dags att sova" trots att klockan bara är halv åtta på kvällen.

Jag måste betala räkningar, kallprata, ringa obehagliga samtal, äta fullkorn istället för godis till frukost (ehehe), klä mig anständigt och verka intelligent (gosh, hur ska det gå till?).

VA?! Finns det bra saker med att bli vuxen också?

Tidigare inlägg
RSS 2.0