en dag som vilken annan som helst, speciellt nu när dagarna flutit ihop i en härligt jullovshummus

Shit, jag har inte skrivit sedan förra året!
Okej, det där var ett extremt tråkigt skämt, ett sådant man inte ens orkar le åt. Äh!
Har just avslutat en tonfisksallad med mycket lök. Jag kan nog kalla det en löksallad med tonfisk, till och med. Den smakade utsökt i vilket fall som helst. Här i Mjölby har vi den bästa pizzerian, så är det.
Dagen startade med två varv i skidspåret tillsammans med pappa. Näsan frös till is och läppen domnade bort, så jag kände inte när snoret rann. Det är glamour det!
Vi såg solen gå upp över snöglittrande hagar och kände värmen leta sig in mellan björkar och hassel.
En stund funderade jag på att slå mig ner på en stubbe och dikta, men det var sjukt kallt så jag fortsatte staka fram i snön istället.
När vi senare åkte mot staden såg vi en fet traktor braka in i skogen och möla sönder skidspåret. Tack så väldigt mycket. Om jag känner kommunen och deras prioriteringar rätt så kommer det dröja till maj innan de kör dit med spårmaskinen igen, och ja... då är det ju ingen idé att åka skidor längre.
Jag tror inte att valla fungerar ihop med mossa och jord.
Inne i staden slog vi oss ner vid var sin dator och började jobba. Jag blev klar för tre timmar sedan och väntar nu på mamma som skulle "sluta tidigt, säkert innan ett" idag. Lyckat.
Roar mig med photobooth eftersom fotobegäret är extremt starkt (underbart väder, gwaargh). Det hjälper inte, men jag har nog slagit rekord i fula miner (visar inte de värsta här utifall någon känslig läsare skulle må illa)
1. Apatisk, vanlig min.
2. Sitter på toaletten.
3. Misslyckad näsoperation
4. Kronprinsessan Victoria säger till Carl-Philip att skärpa sig
5. Gullan
6. Tandlös galning
Ajöken

har mycket viktigt att göra under juldagarna

Hej.
Tänkte skriva ett fint inlägg här, men så kom jag på att om jag ska hinna spela Mario Kart innan mamma vill se på tv så måste jag gör det- NU!
Ses senare alligator.

att komma hem

Förutom tunga väskor var min tågresa perfekt. Förstaklass(ja jag beställde biljetten för längesedan när den var lika billig som andraklass... pfffhaha som att jag skulle unna mig den lyxen annars), fönsterplats, baklängesåkande och frukost. Satt och log nästan hela resan för att allt var så awesome. Fotade frukosten med mobilen och kände mig lagom cool.

Även om Newbridge och Flourvillage är lika stora känns det mycket mer levande här. Newbridge är en gullesnuttstad med fina hus och en jäkla massa tallar. Flourvillage med sin vältraffikerade pendel och närhet till Flaxtown har någon o,oooooooooo1% mer likhet med typ New York. Känns rätt så bra.
Förväntar mig att sedan när jag går ut kommer husen torna upp sig runt mig, gula taxibilar burna förbi och tjock rök välla upp ur tunnelbaneventilerna.

(varför skriver jag städerna på engelska? Jadu, jag frågar mig själv det varje dag. För den som inte gillar ordlekar; Newbridge-Nybro, Flourvillage-Mjölby, Flaxtown-Linköping)

Hej så länge

en notis

Nej, jag är inte så deprimerad som det verkar enligt inlägget nedan. Jag är som vanligt (alltså konstig, högljudd och skuttig) men magen är full av stökiga tankar vilket drar ner sinnesstämningen, speciellt i skrivandets hetta.

Tack för din förståelse.


Har inte tagit bilden, men den är fin och rogivande. Kan tänka mig att sitta där en stund.

sprungit in i höstväggen

Det har varit för mycket på sistone. Samtidigt som uppgifterna i skolan fyller på, blir kvällarna mörkare och jag likaså.
Det är bara att inse, jag är en person med ångesten på axeln. Den hoppar fram då och då, om hösten kan den tydligen gripa sig fast om jag inte aktar mig.
I alla fall, jag har efter ett spontant hemhembesök och chokladfyllda kvällar jobbat mig uppåt och orkar nu äta något åtminstone en gång om dagen.
Känner mig nästan lite glad igen, men den där elaka ångesten krälar runt inom mig och kan fälla ut klorna när som helst.
Därför tar jag saker bit för bit. Försöker se postitivt på små förändringar och inte stressa upp mig över skolan.

Tänkte bara dela med mig för mina tre(eller vad det nu är) läsare.


Hare gött.

morsning i buskaget

Nu kan jag nå ut till civilisationen via nätet igen.
Det kändes rätt gött att andas lite östgötaluft i helgen.
Hemma luktade verkligen hem. Det första jag gjorde efter att ha klivit genom dörren var att gå runt i hela huset och sniffa. Det må stinka katt och kompost (som någon borde tagit ut för länge sedan) till och från i vårat hem, men det hör till.
Det andra jag gjorde var att titta på Disney Channel... Ja jag har ju erkänt förut att jag lätt kan fastna framför Hannah Montana och Magi på Waverly place och denna helg var inget undantag.
Återigen, jag vet att skådespelet, manuset och rekvisitan suger men jag gillar det ändå. Det är avslappnande.
Kanske är det som för alla er Greys Anatomy-anhängare. Man behöver inte tänka så mycket, smörjan bara sköljer över en. Så länge man varierar med program som har (lite mer) substans så tycker jag att det är ok. Tack.

Förutom att glo på tv har jag räfsat löv med lilbro och varit på maskerad som den beryktade Salvador Dali (ingen kände igen honom, inte ens när jag sa namnet och nämnde de smältande klockorna och de långbenta elefanterna).

Det var trevligt i alla fall och syster och R ägde maskeraden som Pettson och Findus (sytt av syster, yeah!).

Här ska det vara bilder från helgen men eftersom internet har tagit paus för att gå och basta så får vi vänta med dem.

zkizzkurz

Åååh det är så roligt. Idag fick vi måla i bläck med alla möjliga verktyg. Stearinljus, piprensare, gem, plaststege och mycket mer. Rätt så frigörande. Kunde inte sluta skratta när vi skulle måla en paranoid myrslok.

Det här skulle ju bli en illustrationsblogg... ser vi några illustrationer? Knappast. Det kommer bilder, jag måste bara släppa på prestationsångesten lite för att våga lägga ut det jag kladdat ner på papper.

So long

p.s. jag har påbörjat steg tre i "Helén och Astrid ritar" och kommer snart med resultat. Det var en svår och pillig uppgift därför tar det tid. d.s.

att gå

Gick promenad med Lisen. En halvtimme till fyrtio minuter var det tänkt. Två timmar senare kom vi tillbaka till där vi startade. Vi har alltså gått en mil, innanför "Hålans" husgräns. Då har man vandrat i cirklar en hel del, ja.

Nu värmer jag fryspizza och äter chips, allt för att ta igen det vi "gick" bort.

//obst

djupa reflektioner

Sitter här i natten och reflekterar över livet.
Varför har Daim-chokladens omslagspapper "riv här"-markering i ena hörnet? Hur ska man få ut chokladen igenom det lilla hålet?
Jag har en teori:
Lägg den oöppnade Daimen på marken.
Leta fram en stor sten.
Släpp stenen på Daimen.
Daim krossad till smulor.
Riv av vid "riv här"-markeringen.
Häll ut den krossade Daimen i handen.
Smaka av.

Känner hur geniknölarna brinner av överarbete.
En bild med knarkartad blick. Så passande då jag tänkte lyssna på Nirvana och snorta krossad Daim.


Både Curt och Grungen må vara döda, men mitt Nirvana-begär har återupplivats.


Ses inte i dimman.

det jag saknar med mitt "gamla" liv

(Ej i kronologisk ordning och självklart inte allt)
Att sitta i soffan nertryckt mellan mamma och pappa och titta på Doobido (gör hellre det än partar, den du!)
Att sitta uppe hela natten och se månen lysa in genom mitt sovrumsfönster (här är månen på fel sida huset)
Att springa som en idiot efter en boll och svettas floder.
Att ligga på golvet i ateljen och nästintill kräkas av skratt med Helan, Lindur och Kakan.
Att fnissa med lillebror när mamma och pappa gör korkade saker (vi må vara ovänner ofta men det finns ändå ett visst broder-syster-samförstånd).
Att leka kurragömma med Kafka-katten.
Att ha alla katter i min säng om natten (även Gais, om han kan hålla sig).
Att pyssla med syster och jävlas med R (eller kungen som han själv kallar sig).
Att få Nemi-bebis att asgarva sådär utplånande sött som bara bebisar kan.
Att sitta på golvet inne på toaletten och läsa serier. (toaletten här är en aaaaning ofräshare och mindre)
Att hoppa studsmatta.
Att gå långpromenad helt ensam i Mjölby-skogarna. (låter så mystiskt och fint, men oftast är jag skitskraj)
Att sova onaturligt bekvämt på tåget till Norrköping klockan sju på morgonen, vintertid (hände en gång på femtio).
Att sitta i skolmatsalen när Helan is on fire. Då blir det helt galet, jag har haft några av mina bästa skratt i den matsalen.
Att ha serious talk med Linda. Haha så fint. Det är bara Linda jag verkligen kan ha det med (alltså, prata om allt. Utom seg historia kanske, då kan hon bli lite trött, och jag kan råka stänga öronen när den värsta sagan om ringen-galningen tar över Lindas själ. Men annars, evertything!).
Rita fula gubbar med Felux och råka säga exakt samma saker och tänka exakt likadant vilket stör honom något otroligt, mohahaha.
Att bo hemma och känna den där tryggheten som aldrig mer kommer infinna sig. Nu har jag ansvaret själv, vad som än händer.

Här sätter Janis Joplin in och börjar sjunga Cry Baby helt hjärtskärande.

Varje dag säger jag till mig själv; "Nu är det dags att åka hem. Just det HEM, ditt hem, där du bor. Helt ensam, men det är okej för du är vuxen nu"
Ibland lyckas jag faktiskt övertala mig.

En dag var allt extra galet i fotoateljen. Det var en sådan dag som man fick träningsvärk i magen av. Här glider vi på rutschkaneväggen. (2007)

foto: tidsintälld greja, men jag antar att Lindur tryckte på knappen.
När vi hade brandövning ute i tjottaheiti. Bussen tog tid på sig och Helan och jag hittade en vattenspridare. Lycka! (2008)

foto:atchoo.blogg.se
Den där galna dagen igen, även utanför teatersalen fanns en rutschkana. (2007)

foto: atchoo.blogg.se

Mmm nostalgi, nu måste jag sova för att orka med det "nya" livet. Än så länge känns det pretty damn fine.

//obst

sämst i världen på att plugga

Imorgon ska en uppgift lämnas in där man ska ha jämfört två tidningars teckensnitt, radbrytningar, om de använder sig av antikva eller inte och blabla. Sånt som är viktigt för min framtida karriär som grafisk designer (eller vad det nu blir). Det må vara bra att gå igenom, men ack så tråkigt. I alla fall för en som hellre tittar på Simpsons och äter mängder av tonfisksallad.
Till denna uppgift ska vi använda en plastbit/måttverktyg/grejsimojs för att kunna mäta storlekar, avstånd osv. Som den äkta slarver jag är (man har väl guldmedalj vid det här laget)
har jag förlagt plastbiten/måttverktyget/grejsimojsen.
Försvårar arbetet en aning, ja.
Några vänner som var över för att se på en film om typsnitt (är man nörd så är man) lät mig låna ett måttverktyg så att jag kunde mäta av allt lite snabbt och sedan reflektera när de gått hem. Momentet, som för en normal person tar fem minuter, tog ca en halvtimme.
Det är något som sker när jag MÅSTE göra saker. Jag blir hyper (jaja, mer än vanligt då!), får all inspiration i världen att klippa och klistra(whot the fock is up with that?) och drar asdåliga skämt på asdåliga skämt (även för mig själv om ingen är i närheten).
Vännerna var tvungna att skälla på mig för att jag skulle koncentrera mig... det hjälpte inte.
Funderar på det där med bokstavskombination, eller kanske överskott av serotonin.

Studsar som en gräshoppa på stolen. Nej, okej jag gör väl inte det, ville bara att bilden skulle passa in.

AT-2009 obst.blogg.se©

uppe med tuppen

Meh, vi börjar inte förrän kl 10 idag, jag trodde nio. Borde ju ta den här extra timmen till att läsa lite i böckerna och pilla med workbooken...
...Sen kanske.

nattliga bestyr

Jag har en stark känsla av att jag gick i sömnen inatt.
Det är nämligen så att jag ganska ofta registrerar vad jag gör under sömngång. Det går inte att styra det jag gör, men jag minns det ofta morgonen efter.
Imorse vaknade jag med en konstig känsla i magen, efter att ha funderat en stund så fick jag upp minnesbilder av att jag sitter i sängen och håller en kanelbulle i handen. Jag minns också en känsla av bulle i munnen...
Mycket riktigt, när jag kollade i köket efter de fyra bullar som fanns kvar igårkväll så fanns nu bara två.

Jag har alltså ätit bulle i sömnen. Det känns ju bra. Om siffran på vågen ökar så behöver jag inte undra varför alltså.

movie night

Filmkväll igår hos en tjej som bor andra sidan stan(hålan). Vi lottade mellan några filmer. Först såg vi Josef som är en tecknad film baserad på en grej ur gamla testamentet. Hohoho. Sen blev det Asterix och Britterna. Fin film, "bra" humor (okej, jag skrattade...asgarvade).
Till sist såg vi Kung Fu Panda! Bästa filmen. Ojojoj. Kunde inte låta bli att räkna Jackie Chans (apan) repliker, bara för att min goda vän Helén gjort det tidigare. Var det åtta eller nio?
Till detta åt vi en massa godis och chips så idag är min mage i uppror. Men så ska det vara. Born to be wild!

Vid tio var det dags att cykla hem och besöka sängen (har man varit uppe sedan fem så...). Vädret var inte riktigt på vår sida. Ösregn som, trots att det kändes omöjligt, tilltog ju längre vi cyklade.
Jag körde på strategin; Blunda och trampa. Kanske inte den bästa när bilar och trottoarkanter finns, men jag överlevde tydligen.

Idag är det kanelbullens dag. Vad gör man på kanelbullens dag? Jo man bakar kanelbullar.
Då jag är sämst och har kaveln mitt i handen, så ska några friendos komma hit och se till att allt går rätt till.

//bulltant

dude, it´s over

Tenta- avklarad.
Eller jag vet ju inte om jag klarade den. Behöver inte säga annat än att det var svårt. Frågorna var så snurrigt ställda (självklart med flit) så till en början ville jag gråta en skvätt.
Men efter att ha läst igenom dem sjuttielva gånger så hade jag ett hum om svaren i alla fall.
En timme minst var man tvungen att sitta. Efter tjugo minuter märkte jag hur de flesta lade ner pennorna och började stirra ut i tomma intet. Prick på klockslaget då vi fick gå, reste sig mer än hälften och lämnade in sina tentor.
En lång väntan hade det varit, en väntan som jag spenderade med att rita dinosaurier på kladdpappret. Kändes vuxet och moget.

Nu ska jag släppa tentan och se på bra, intelligensbefriad film. Hurray!


schlutt!

Köpte tentagodis tidigare idag. Sådant som jag ska ha om hjärnan kräver socker de fyra timmar vi sitter inlåsta (åhja så illa kanske det inte är) i tentasalen.
Det råkar bara vara så att den påsen nu är lite mindre full än förut. Ganska mycket mindre full. Hehehehe.

Det blir att knapra morötter imorgon då.

Men jag har faktiskt ett bra försvar! Ett gäng kompisar var här och tittade på Baron Münchausens äventyr och...
nej de åt inte upp godiset.
Jag blev sugen på godiset under filmen och kunde inte sluta tänka på det. Så precis när gästerna lämnat lägenheten kastade jag mig in i skåpen på jakt efter godispåsen (som jag gömt för mig själv, smart) och började sedan vräka i mig sötsaker.

Vänta, det var ju inte en speciellt bra anledning. Definitivt inte då de andra inte fick smaka. Alltså de skulle fått men jag tänkte ju ha godiset till tentan!

Okej, vi glömmer det här och går vidare. Morötter var det ja.

word!

konvergens
paralingvistik
kontext
konglomirans
habitus
empiri
ackomodation
denotation
socialationsagent

Det är bara några få av de ord jag ska kunna förklara imorgon klockan nio.
YE-HA!
Är såhär glad...

AT-2009 obst.blogg.se ©
Ser lite knarkad och finurlig ut, men det är så man blir när man överpluggat.
(ja jag vet, borde fota annat än mig själv men nu har jag ingen kamera på ett tag och då blir det de gamla bilderna som jag inte lagt ut innan= egopics. p.s. blunda och föreställ dig att jag är rödhårig så känns bilden nyare .d.s.)

kulinarisk

Det här med att laga mat när man bor ensam är ju inte det lättaste.
Hur jag än kryddar så smakar allt salt eller soja (som ju också smakar salt!).
Jag vräker på chili så att smaklökarna ska brinna opp, men saltsmaken förblir.
Jag saltar inte alls, mmm kartong.
Ett ständigt dilemma.

Dessutom har jag fastnat för att råsteka tunna skivor av potatis, vilket resulterar i att jag äter s.k. chips varje dag. Inte bra då min buk expanderar som en ballong.

Nej nu käkar vi morötter och dinkelris och ser på den vackra utsikten.


AT-09 obst.blogg.se

tidsfördriv

Ojojoj, nu har jag inte fyllt i en lista på säkert fem bloggar. Dags igen alltså. Det är ju så roligt (att fylla i, inte att läsa)

namn: obst, assgrassmannen, pasta
ålder: 19 sköna vårar
skostorlek: 37
personliga återkommande krämpor: halstäppa (ansträngningsastma?) och vadkramp
last: socker och nagelbitning
bästa maträtten: Mmmm potatis. Oj så svårt att välja. något med stekt eller friterad potatis i alla fall. Eller kokt.
favoritsylt: hallonsylt, eller kanske skogsbär.
musikstil: öööeeh. Lite rock, lite indiepop, lite visor, lite synth, lite slammerpop, klassiskt
chokladstil: ljus choklad utan konstiga bitar av annat kraffs. riktigt mörk med salt i.
om jag fick byta namn...: skulle jag heta något coolt med en massa konsonanter i. eller en massa vokaler. Nkebaka eller Naouma. Hoho så roligt. Annars gillar jag fornnordiska namn.
god egenskap: störd fantasi, m.a.o jag kan roa mig själv och lider inte av att vara ensam en längre stund.
negativ egenskap: så jäklans disträ. jag förstör för mig själv och för andra.
sport: cyklar fram och tillbaka till stationen, går runt i lägenheten. känner mig extra aktiv för tillfället... seriöst jag har träningsabstinens.
favoritserie(tecknad): Hmm jag gillar en massa, men Anneli Furmark gör alltid så fina personporträtt och finurliga historier.
har rest till: danmark-94, danmark-97, frankrike-03, danmark-05, italien-08, tyskland-09. En jäkla massa danmark minsann.
guld eller silver: mormor berättade för mig i helgen att jag vid nio års ålder en gång gått fram till henne (när hon använt en silverfärgad tröja) och sagt; "Usch, jag hatar silver!" Ett sådant elakt barn. I vilket fall som helst så tycker jag mycket om silver nu, fast guld börjar komma ikapp.
favoritfärg: Det har blivit mycket mörklila och plommonfärgat den senaste tiden (för två år sedan tyckte jag lila var sketafult...). Annars är olivgrön, blodröd, svart, senapsgul, orange och brun favoritfärgerna.
färdsätt: cykel och tåg. ibland buss. Yeah, jag tänker på miljön (eller så har jag inte bil...)
.

Nä nu orkar jag inte gör en längre lista. Så bra gick det. So long!

//assgrassmannen

mot östra götaland men inte vidare

Nu ska jag ta tuffetåget hem till familjen. Soooooooft!
Åker hem(hit... förvirrande det där) redan imorgon dock, men lite tid för att hänga med släktingar och gosa med katter har jag.

Cuz now I´m a lonesome cowboy, and Im far away from home.

Synes på söndag.

Tidigare inlägg
RSS 2.0