.

Igår hade jag ett fotojobb. Det var spännande och som vanligt förvirrande. Senare på kvällen precis när jag redigerat klart och valt ut bilder så lyckades jag mitt spån att radera mappen med de utvalda bilderna. Det var bara att börja om från början med originalfilerna. Jag grät en tår då och svor över min hamsters grav.

Så vid halv tre var jag färdig med det, sen fortsatte natten framför photoshop och iphoto som behövde tömmas.

Det är något med natten innan avresa. Jag kan inte sova. Det beror inte på reseångest (bara när det gäller flyg), nä det är snarare en slags rastlöshet och förväntan. En jag-vill-åka-nu-inte-tråksova-känsla.

Nu går solen upp.

God natt.

Jag SKA äta bratwurst, så är det bara.

Hemmaboende familjen + lilbros kompis ska tränga in sig i vår lilla grönfärgade bil och puttra hela vägen ner till Trelleborg (utan att börja slåss!).

Det kommer bli trångt, det kommer bli svettigt. I Like It!

I Trelleborg ska vi sova en natt för att sedan ta en tidig färja över till Sassnitz (världens tråkigaste stad som har en offentlig toalett som endast är öppen på onsdagar. Jag lovar, det är sant!)

Tack och lov åker vi snabbt ur Sassnitz för att fortsätta en bit söderut över Rügen (ö) ner till... ja vad den där staden som vi ska bo i nu heter.

I tre dagar ska vi vara allmänt tyska och gå på de långa vackra stränderna norra Tyskland är så känt för. Yay.

Det bästa är att jag ska få ett eget rum på hotellet! Hej då snarkande mamma, lillebror och tjafs om hur mycket luftkonditioneringen ska blåsa (efter en vecka i Italien hade jag ont i halsen i flera månader tack vare att lilbro absolut skulle ställa ner luftkonditioneringen på 17 grader).

I alla fall, det där händer om några dagar. Idag ska jag måla en lekstuga och leka med R, H och lilla Nemi (som alltid är asglad. Jag gillar asglada barn)

obst.blogg.se ©  

En bild från Skåneland. Har inte så mycket att göra med Tyskland eller lekstugor men whattehäck.

Aufwiederzehn

Det tuffaste från resan: JAG HAR BADAT UNDER ETT VATTENFALL!!!!!!!11fem

Så kallt, mitt hjärta stannade nästan och huden gick från mjölkvit till pappersvit. Men vad gjorde det när jag lycklig klättrade omkring bland mossbeklädda stenar och lekte Näcken? 

Nu var det ju inget Niagarafall, men nog så stort ändå. Hallunda kvarn tror jag stället heter.

Jag har även gått jättelångt på en strand bara för att jag var så arg. Efter fem meter var jag ju inte arg längre (såklart, jäkligt taskig glöd) men då fortsatte jag gå ändå. 

Det blev allt tommare på folk och till slut var det bara jag och en familj med nakenbadare som syntes på en kilometerlång strandremsa i solglitter och saltad blåst. Wunderbar, ja klar! (ursäkta min tyska)

Hoppade omkring en stund i vågorna och blötte ner min klänning (som blev nopprig och tog en evighet att torka), sprang sedan tillbaka (mjuk sandmark+ barfota+ förkylning+ lång sträcka= trött) och slängde mig i vattnet där lillebror och mamma var. 

Drogs in och ut med vågorna, fick vatten i öronen (fortfarande kvar) och slogs omkull av starka vattenströmmar.

Bra väder hela veckan. Idag när vi åkte hem så öste regnet ner. Skåne måste sörja oss något otroligt helt enkelt.

Halv två lade jag mig i sängen.

Klockan tre blippade jag med mobilen och kollade på roliga gamla filmklipp.

04.00 läste jag en bit av "Kärlek, hur fan gör man".

Vid den tiden bestämde jag mig för att det kanske är bättre att vara vaken hela natten och kunna duscha klockan sex än att somna och därigenom försova sig.

Det göttigaste hade ju varit om jag kunnat duscha redan vid fyra, packa alla tillhörigheter och städa rummet (hahah som om). Men mamma hör bra och hon skulle undra vad f*n jag gjorde uppe klockan fyra. 

Därför fick jag vänta till klockan sex innan det var säker gå-upp-tid.

Duschade och lufttorkade. Det var inte det bekvämaste man kan tänka sig, men den handduk jag tagit luddade så förbannat och jag vill inte ha röda prickar i ansiktet och röda klumpar i armhålorna. 

Jag flaxade helt enkelt runt en stund i badrummet.

Sedan packade jag och hade även en fin lista att kryssa av på. Bäst på att glömma. 

Eller sämst på att komma ihåg kanske man ska kalla det.

Alltid glömmer jag något. Alltid. Det finns inga undantag.

Jag söker med hökblick, gräver med händerna under soffor och sängar, extrakollar i alla rum. Ändå ligger det alltid någon pryl eller ett klädesplagg kvar hos den person jag just lämnat.

Nu frukost med tomatost!

Arrivederci igen då.

En rap till alla som stressar och planerar för mycket:

Jag funderar på eventuell allergi eller extremt dålig kosthållning som orsak.

Halleluja! Hör änglakören sjunga.

Tidigt i morgon (antagligen inte så tidigt eftersom jag känner min familj. vi är de sena av dem sena. så sena att vi inte ens är fint folk som kommer sent) ska familjen åka till skåneland som jag tidigare nämnt. Om det av någon konstig anledning skulle finnas internet på vandrarhemmet så kanske jag skriver ett inlägg eller två (men den risken är väldigt liten. 0,001% typ).

Arrivederci!

Så syns vi om en vecka.

Konst. Eller?

I morse hade jag en mindre trevlig dröm/hallucination. Jag vaknade runt halv sex och trodde att jag inte sovit en blund sedan tre. När jag vände mig för att somna om så klev Michael Jackson in i mitt rum och lät sådär Michael Jackson-aktigt. "Auuuw!"

Jag blev självklart asrädd och kröp in under täcket, ändå kunde jag hela tiden se Michael Jackson. 

Han började skifta mellan att se ut som han gjorde innan ansiktet legat allt för mycket under kniven och hur han ska sett ut när han dog, flintis och extremt mager. 

Efter att ha gått runt lite i och utanför mitt rum berättade han att han ville säga adjö till världen och även be om förlåtelse till alla han någon gång gjort illa (jag vet, jag låter som värsta tv-mediumet som lollar omkring i hemsökta hus). 

Under tiden som han berättade detta lät han även ljuda några spontana "Auuw" och "Oooh" samtidigt som han tog en moonwalk, gjorde fame-hopp och knäppte med fingrarna.

Det hela slutade med att han dansade en hel dans och sjöng ett medley av sina mest kända låtar.

I efterhand låter det kanske som en spännande upplevelse, men jag är dessvärre rädd för spöken.

Ett "Hej då Michael Jackson" antar jag att han ville ha så då får han det.

Hej då Michael Jackson.

Nu har jag bott i Lindurs soffa i en vecka. Vi har cyklat och badat, sett tusen filmer och tusen tv-serier, ätit skräpmat och sjunkit allt djupare ner i soffan.

Men nu är jag hemma och är redo för nya tag. Alltså att bo i min soffa och äta potatissallad.

På söndag ska hela tjocka släkten på mammas sida åka till skåneland och vara allmänt skåniga. Jag vet inte riktigt vad som är planerat där men Tomelilla låter ju som något roligt att vara i. När hela tjocka släkten åker hem så stannar jag med familjen i några dagar till för att vara mer skåniga och kanske besöka Hasse- och Tagemuséet. 

Det blir fett.

För övrigt så har jag blivit förkyld igen (som om jag ens hunnit bli frisk?). Det ska va gött o leva! Speciellt med sparrissmakande slem i halsen.

Later.

I månader levde jag i glömska, utan att inse, utan att känna. 

Men nu när sommaren slagit till med solvärme och svalor högt i skyn har jag äntligen återvänt. 

Rätt ner i plurret. 

Vadå, trodde du jag snackade om kärlek. Pffff, kärlek för att bada i sådana fall. 

Igår var jag vid Lillsjön (Vilket inte skulle kunna avslöja mig om FBI var ute efter mig eftersom det finns en jäkla massa Lillsjöar i Sverige. Varför är detta relevant?) med syster, R och några andra peeps. 

Fågelskiten låg färsk och solvarm på stranden, musslorna gäckade på sjöbotten och en död fisk flöt vid horisonten. Jag badade mest hela tiden. När vi var flera i vattnet så kastade vi boll och skvätte på varandra. 

Men när jag var ensam så simmade jag hit och dit, över och under, såg hur solens strålar reflekterades ner i det blågröna (okej, pissgula) vattnet, lekte havsmonster, äckligt uppsvält lik och sjöjungfru. 

Det var helt enkelt ett topp-opp-toppen första dopp. 

Tips: En av de härligaste sakerna att göra ensam i vattnet är att sjunka till botten med ryggen vänd neråt och titta upp mot ytan och solen. Alla reflektioner och former! 

Min hjärna är verkligen bild och form-linje-skadad.