.

I månader levde jag i glömska, utan att inse, utan att känna. 

Men nu när sommaren slagit till med solvärme och svalor högt i skyn har jag äntligen återvänt. 

Rätt ner i plurret. 

Vadå, trodde du jag snackade om kärlek. Pffff, kärlek för att bada i sådana fall. 

Igår var jag vid Lillsjön (Vilket inte skulle kunna avslöja mig om FBI var ute efter mig eftersom det finns en jäkla massa Lillsjöar i Sverige. Varför är detta relevant?) med syster, R och några andra peeps. 

Fågelskiten låg färsk och solvarm på stranden, musslorna gäckade på sjöbotten och en död fisk flöt vid horisonten. Jag badade mest hela tiden. När vi var flera i vattnet så kastade vi boll och skvätte på varandra. 

Men när jag var ensam så simmade jag hit och dit, över och under, såg hur solens strålar reflekterades ner i det blågröna (okej, pissgula) vattnet, lekte havsmonster, äckligt uppsvält lik och sjöjungfru. 

Det var helt enkelt ett topp-opp-toppen första dopp. 

Tips: En av de härligaste sakerna att göra ensam i vattnet är att sjunka till botten med ryggen vänd neråt och titta upp mot ytan och solen. Alla reflektioner och former! 

Min hjärna är verkligen bild och form-linje-skadad.