bu!

Om nätterna händer det ofta att jag ser saker. Eller rättare sagt människor.
Ibland står de bara i dörröppningen och tittar, ibland går de runt i rummet eller sitter vid mitt skrivbord.
De säger inget, hörs inte och har suddiga konturer och flyktiga ansiktsdrag. Jag kan bara avgöra vad de är för ena genom den känsla de utstrålar. 
Obehag, rädsla och sorg. Aldrig en glad själ.
Jag ser dem i mina drömmar och vaknar sedan med ett ryck och stirrar ut i rummet. De försvinner på mindre än en sekund och jag somnar om med bankande hjärta.

Nu är frågan vad detta beror på. 
Mamma som gillar de där programmen då Malin Berghagen intervjuar människor och medium om hemsökta hus brukar hmmm:a fundersamt och säga att jag drömmer för att inte skrämma mig. 
Pappa som ofta uttrycker sig med orden: "Varför skulle de döda fortsätta traska runt på jorden, det finns ingen vettig anledning!" tror att jag har en kemisk obalans i hjärnan.
Jag vet inte vad som är sanning men det är rätt så roligt att gå runt och viska "I seeeee dead peopleeee" i folks öron.




Kommentarer
Postat av: Maxho de Morgan

Hej Pasta!



Först och främst, du är en trevlig bloggare (för att sätta folk i fack) som jag följt ett tag.

Jag vet inte om du vill ha ett seriöst svar eller ej på den frågan - men det kommer du få ändå om så ett kortfattat svar...



Ibland händer det att vi vaknar upp från en dröm, men kroppen fortfarande tror att den befinner sig i ett drömliknande tillstånd. Musklerna kan fortfarande vara kvar i sömnstadiet, men vi är vid medvetandet. I ett sådant tillstånd blandar vi medvetenhet med drömmar och man kan se olika figurer eller sekvenser från drömmen blandat med verkligheten. Folk som brukar se spöken eller övernaturliga väsen är vanligtvis i sådana tillstånd.



Jag har samma problem, men strax innan jag somnar. Men det är här man hittar sin kreativa sida och får som mest idéer, ett drömliknande tillstånd mellan vakenhet, surrealism och trötthet.



Förövrigt kan jag säga att det var i detta tillstånd som bland annat Salvador Dalí fann sin inspiration.



Ciao.

2009-06-01 @ 11:14:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0