.

Jo, igår var jag på vårdcentralen för att kolla om jag hade halsfluss. Självklart väntade ett härligt halsprov. En såndär lång tops som läkaren kör ner i halsen på en.
Senast jag skulle ta sådant prov så fick läkaren hålla på i tio minuter för att jag vevade så förbannat med tungan. Därför tänkte jag "snabbt och smärtfritt" den här gången och tvingade ner tungan med all min kraft. *sweeep* *sweep* lät det (från megatopsen alltså...) och kväljningarna tryckte på, men poff så var det klart.
I fockin made it without puking or vifting with my tounge, for the first time in my life. Yes!
Vi kan ju tänka bort kväkljuden jag gjorde under hela processen. Bra?

Fick ett stick i fingret också. Det var intressant. Speciellt när en sköterska fångade upp blodet med något som såg ut som en mini-hammarhaj i plast.
Konstigt nog spänner jag mig alltid mer inför blodprovet än inför halsprovet. Halsprovet är femtio gånger obehagligare och blodprovet känns som ett myggbett. Ändå tänker jag varje gång att det ska göra så ont att jag vrålar "Aj fääään", sliter bort handen och springer iväg och blodar ner hela korridoren.
Ehhm, men så är det ju aldrig.

//hon som skulle bli läkare om det inte var så jäkla mycket matte att läsa. faktiskt!