.

I helgen ska jag jobba.

På måndag bär det av till Lindur för att leva civiliserat i några dagar. Hittills har jag gått runt i äckliga mjukiskläder och legat framför tv:n och rapat. 

Men! En imponerande sak har jag gjort. Den 23/6-2009 var jag ute och sprang, själv, i skogen, fyra kilometer löpning fyra kilometer promenad. Det är stort. 

Självfallet har jag varit ute och sprungit många gånger förut, men aldrig så långt helt ensam. 

Jag borde vara härdad, van vid skogens mystik, men icke. 

De två första kilometrarna funderade jag ut bästa flyktväg om en våldtäktsman eller mördare skulle dyka upp. När jag var klar med det tänkte jag istället ut hur andra skulle kunna hitta mig om jag blev mördad. 

Till sist övergick jag till att slå bort tankarna om skogens onda väsen.

Jag tycker om skogen, men den är läskig och har alltid en mystisk känsla över sig. 

Det kvittar att skogen säkert är ett av de tryggaste ställena att befinna sig på. Jag har hjärnspöken. 

Eller ett sjätte sinne?

Buuuumbuuumbubuuuuuuum! (<----- filmljud som uppstår när något hemskt och chockerande upptäcks)